Intervju pågår:
Hasse Carlsson intervjuar Therése Neaime

Okej, här sitter jag i ett fullständigt magnifikt och supermysigt vardagsrum i Vasastan.

Det är i början av mars och en halvdan vinter börjar släppa sitt grepp om vår kära hufvudstad.

Den alltid lika gästvänliga superstjärnan, föreläsaren, dansaren, artisten, skådespelerskan osv osv ropar från köket och undrar om jag vill ha nåt, om jag är hungrig, törstig eller bara sugen på nåt.

Det är sådan hon är, vår kära Therése Neaimé – omtänksam och som sagt, väldigt gästvänlig.

Vi sätter oss i soffan med två härligt varma tekoppar.

Hon är glad och avslappnad.

För ett vecka sedan kom hon hem från en stor spelning i Kapstaden och i slutet av förra veckan hade hon sin releasefest/födelsedagsfirande/konsert med liveband.

Jag bestämmer mig för att börja där.

Det verkar varit lite intensivt sista tiden, men berätta; hur hamnade du i Sydafrika?
Haha, ja lite galet. Efter att ha uppträtt på Köpenhamn Pride i augusti förra året blev jag tillfrågad av Svenska ambassaden i Sydafrika om att vara huvudakt under deras Pridefestival, Cape Town Pride 2020. Det var givetvis otroligt roligt och smickrande att få förfrågan, men jag kände samtidigt att jag inte visste hur jag skulle få ihop det och för en kort sekund förstod jag att jag faktiskt var på väg att stå i vägen för en utav mina egna drömmar. Den om att fortsätta sprida min musik världen över och samtidigt ta med mig min familj på resan.

Med tanke på kort varsel, att detta skulle infalla under sportlovet samt att jag hade min releasefest att tänka på så tackade jag först nej. Kanske mest för att jag kände att jag inte kunde / ville åka ifrån mina barn. Som ensamstående till tre kändes upplägget inte optimalt. Men …

Då kontrade Pride och Svenska ambassaden med att dom iså fall var villiga att betala även för barnen OCH en Nanny/fotograf. Då kände jag att jag inte kunde säga nej. Kändes lite som om ”universum” tog tag i det hela och styrde tillbaka mig på den väg jag brukar ta – Om något hamnat på mitt bord så ger jag det en chans. Att aldrig backa på grund av sin rädsla.

Varför är detta så viktigt för dig, att aldrig backa för rädsla?
Någon sa till mig en gång; du inte bara vågar, du är modig också. Varpå jag svarade; Ja, men det skrämmer mig mer att inte våga för ”Dagarna går ändå”. Och precis så är det. Jag tänker att vi alla har så mycket att förlora på att låta just våran rädsla styra oss.

Precis, det är ju namnet på din senaste singel, berätta mer om den?
Idén till den här låten kom av att jag fick just den frågan av Charlie Söderberg när jag gästade hans podd ”Ekonomi på riktigt”. Hans påstående; ”du inte bara vågar, du är modig också” väckte iden inom mig. Och så även mitt svar om att det skrämmer mig mer att inte våga eftersom Dagarna går ändå. Nästa gång jag träffade mina låtskrivarkollegor samt musiker i studion hade jag med mig iden som kändes mer aktuell än någonsin. Vikten av att leva här och nu. Jag tycker inte det finns så mycket som är så viktigare än att inspirera människor till att våga. Det finns många som spenderar sin tid i livet med att vänta istället för att våga leva nu.

Tillbaka till förra veckan, berätta om releasefesten på Fotografiska i Stockholm – överlevde du?
Jag tror att det ger mig lite extra energi när det blir lite ”galet mycket”. Jag tror också att det hjälper mig att fokusera ytterligare. Jag får ofta frågan om hur jag får ihop allting när det är så mycket som händer på en gång. För mig är nog nyckeln att fokusera på EN sak i taget, även om ALLT händer på samma gång.

Och då menar jag att jag känner en otrolig tacksamhet att få leva min dröm, vilket ju GER både energi och ork. Sedan tror jag att jag med åren kanske blivit duktig på att prioritera saker i rätt ordning. Det som brinner först liksom. Jag har nog också blivit lite bättre på att delegera ut saker, så att saker händer på fler fronter samtidigt utan att jag sliter ihjäl mig.

Kan det vara så att det även är en drivkraft hos dig, att visa att det faktiskt går att göra saker som få tror är möjligt?
Ja, egentligen är det nog en utav mina största drivkrafter. Att visa just det, att allt är möjligt. Minns bland annat en väldigt fin kommentar jag vid ett tillfälle fick på sociala medier; I always wonder what she´s going to do next? Och det är just det, jag gillar att överraska och visa att mycket som tros vara omöjligt är möjligt. Tror att det kommer från min barndom.

Ja, din barndom, jag har ju hört dig föreläsa om just detta på ett väldigt gripande och berörande sätt. Vad var det i din barndom som skapade detta driv?
Jag hade några riktigt tuffa år i mellanstadiet där jag var rätt mobbad. En gång när jag kom till skolan stod det tex; ”we hate you, Tessan!” på väggen i huvudentrén – Ingen rolig upplevelse. Men … jag var ju bra på två saker;
1. jag var snabbast i klassen.
2. jag kunde dansa.

Dessa två styrkor gav mig ett självvärde, även om jag inte hade självförtroendet. Det lärde mig också tidigt att jag kan påverka mitt eget öde om jag bara inte är lat och istället lär mig titta inåt. Att vad andra tycker och tänker om mig inte är det viktigaste. Alla är ju bra på nånting och det är lätt att tappa fokus på det om man istället fokuserar på andras åsikter.

Jag tror att just denna lärdom har färgat mig mycket genom livet. Den har också gett mig ett outtröttligt driv och en vilja att visa att jag kan. Inte för alla andra men för mig själv.

Men, någon gång måste det ju gått åt pepparn med något. Hur tänker du då?
Alltså, vissa förhållanden har ju gått åt pepparn tyvärr. Kanske delvis för att jag velat vara trogen min väg. Som t ex när jag bröt upp ett tio-årigt förhållande och drog till LA och studerade musik och show biz. Även när jag fick ett erbjudande om att jobba som artist i mellanöstern under långa perioder så gick det rätt hårt åt mitt dåvarande förhållande. Tänker att en orsak kanske var att inte fanns någon ömsesidig förståelse eller längtan att dela denna upplevelse tillsammans från motparten. Vilket jag givetvis respekterar. Men man är ju alltid två i ett förhållande och kanske är det inte heller helt lätt att stå lite i skuggan av någons passion.

Jag kommer ihåg när en av mina lärare i Hollywood försökte få mig att sjunga på ett sätt som inte var jag, varken tekniskt eller själsligt. Vi var i studion och jag kommer ihåg att jag tragglat samma mening en hel förmiddag för att få till det precis som han ville. Plötsligen reste han sig upp från sin producentfåtölj, slängde sina hörlurar så de studsade på glasrutan till mitt sångbås och skrek; You suck!! Jag tittade då på honom med tårarna rinnande ner för mina kinder och sa;  Just let me try one more time. Just one more time! Varpå han svarade; I can´t break you, can I? Mitt svar blev ännu en gång; Just let me try, one more time.

Och där var det igen. Det där outtröttliga drivet. Det som hade fötts under min uppväxt. Att alltid prova igen, att alltid ge det EN chans till.

Till slut lyckades vi göra klart skivan och med facit i hand måste jag säga att han nog var en utav de bästa lärare jag haft. Idag är han, som han själv säger; ett av mina största fans och en mycket nära vän. Tacksam …

Men nu sitter du här med denna fantastiska, och pågående, musikkarriär men så föreläser du också. Vad är det som driver dig där?
Kanske är en utav de största anledningarna min önskan att om möjligt inspirera andra att våga följa sina drömmar med min egen livshistoria. Och jag tror man måste varit igenom resan själv för att kunna inspirera på riktigt och nå in.

Jag tror också att jag har ett extra verktyg genom att mitt föreläsande och min musik hänger ihop – genom båda dessa tar jag med lyssnaren på en resa genom mitt liv. Utan censur. I både med och motgångar. Jag tänker att de förstärker varandra. Mitt mål är att inspirera människor. Om det sedan är genom min musik, genom mitt föreläsande eller som skådespelare spelar mindre roll.

Men nu har du ju dessutom tre härliga barn och är ensamstående, hur får du ihop din arbetsvardag?
För 20 år sedan var jag på en workshop där man skulle skriva ner om hur ens liv ser ut om 5, 10 och 20 år.

Jag kommer ihåg att jag bland annat skrev ner att målet var att sprida min musik över världen och samtidigt ta med min familj på resan.

Det magiska var att jag vid den tidpunkten varken var låtskrivare, sångerska eller hade några barn…

Så mina barn har ju redan från tankestadiet varit med mig i allt. Oavsett om jag varit här hemma eller i Singapore, USA eller mellanöstern så har barnen nästan alltid varit med mig.

Ett av mina stoltaste ögonblick (förutom när jag födde mina barn) var nog när jag var på omslaget till tidningen ”Arabian Woman Magazine” som en förebild för arabiska kvinnor att det är möjligt att våga leva sin dröm och ta med sina barn på resan, inte bara stå hemma vid spisen.

Tänker att samma förmåga, att prioritera och göra saker i hyfsat rätt ordning också hjälper mig i min vardag som förälder.

Usch, vad jag låter duktig, men menar inte så, jag menar bara att saker är möjliga om man vänjer sig vid att säga JA oftare en NEJ till möjligheter i livet.

Tillbaka till föreläsandet, vad uppskattar du själv hos en föreläsare?
Jag uppskattar när föreläsaren är en del av sin egen föreläsning. Det finns självklart inget rätt och fel men jag tänker att det hos en bra föreläsare finns en äkthet som jag uppskattar. Vi har många otroligt duktiga talare i föreningen men om jag ska nämna någon så har tex Inger Hansson alltid berört mig på ett speciellt sätt i all sin enkelhet och med sitt naturliga sätt.

Vem eller vilka tycker du ska boka dig, och vad får de ut av din föreläsning?
Jag tänker att man som både privatperson och som organisation behöver inspireras till att saker är möjliga. Kanske då av någon som varit igenom resan själv och som gång på gång visat att det faktiskt går att nå resultat om man bara vågar och är beredd att jobba hårt, som i vissa fall också tillsammans. Motiverade medarbetare som inspirerats till ett självförtroende och driv påverkar  en organisation väldigt positivt tänker jag.

Kommer ihåg tex denna fina feedback efter en utav mina föreläsningar. Jag hade föreläst på Mastercard i Stockholm när VD:n skämtsamt sa: dig kan vi inte ta hit igen, då kommer ju alla att säga upp sig, inklusive mig. Han skrattade gott och vi fortsatte samtala om vikten av att ha och följa en dröm, både i stort och smått.

Okej, om vi tittar framåt, hur ser ditt liv ut om 10 år?
Då fyller jag 25 år igen, hahaha …

Nej, men målet är ju att fortsätta att ha kul i livet. Att utmana mig själv och andra och alltid sträva efter att vara sitt bästa jag. Att fortsätta inspirera mina barn så de aldrig blir låsta av rädsla eller av andras åsikter. Att fortsätta vara autentisk och leva det liv jag förespråkar. Och som nu, att få vara lite popstjärna vid 50 år och samtidigt få ett tredje barn vid 48 år bevisar ju att det mesta är möjligt. För som någon sa; dagarna går ändå …

Hon ler det där breda, varma och fantastiska leendet och rummet fylls av hennes hjärtliga skratt.

När vi avslutar intervjun är jag som alltid varmt berörd och lite själsligt omtumlad av denna härliga kollega och fina vän som genom sitt liv inspirerar, gör skillnad och alltid får mig att känna mig både välkomnad och speciell.

Jag sätter mig i bilen och inser att jag faktiskt har en hel del att fundera på under resan hem. Fast inte det minsta jobbigt, bara inspirerande och spännande. Kanske skulle åka till USA och utbilda mig och bli popstjärna och sångartist. Hm, sjunga … Synd att jag inte ens kan vissla på en hund …

 

AV: Hasse Carlsson