Intranät

Glömt dina uppgifter?

Intervju pågår: Lennart Paulsson intervjuar Marko Latva Nevala

 

 

Med spänning och nyfikenhet reste jag till Salem i södra Stockholm för att träffa Marko på hans hemmaplan, där han bor med sin sambo Joanna i deras smakfullt inredda radhus. Jag, Lennart Paulsson, känner Marko väl sedan några år, men nu i serien ”Intervju pågår” var det mer tal om en fördjupning och att för Talarföreningen få grepp om – vem är egentligen den där reptilsnabbe svärmorsdrömmen ”Tips från coachen”- mannen, han som är med oss överallt, stöttar och bjussar, i ord och handling, på nätet och IRL. Men först, innan intervjun, var det lunch, mixsallad med valfria såser, flera att välja på och vegetarisk lasagne. Bra start!

 

Hej Marko, vem är du?

Jag är en kille med ett glättigt yttre och med ett djup inombords. Jag tar gärna livet med en klackspark. Jag är en stolt finne som kom över Östersjön 1970 som båtflykting tillsammans med mina föräldrar och deras sex barn, fyra tjejer och två killar (sedermera kom en sladdis, så nu är det fem tjejer i syskonskaran). Vi kom först till Västerås, Gurkstaden, jag var då inte ens tre år fyllda, och vi kom snabbt in i systemet, för svenskan fick vi praktisera omgående. 1974, när jag precis börjat ettan, flyttade vi till Södertälje och stadsdelen Hovsjö som invigdes då med pompa och ståt, eller i vart fall med ett liveuppträdande av dåtidens TV-kändisar – Drutten och Gena. Farsan hade olika jobb inom verkstadsindustrin, morsan tog mest hand om hemmet eller tog extrajobb då och då. Alla vi kids fick hjälpa till, både i hemmet som på morsans arbetsuppdrag. Min uppväxt var ingen dans på rosor direkt, vilket stärkte mig och samtidigt gav en massa nyttiga lärdomar för livet, som att inte ta någonting för givet.


Vad hände sen, efter plugget?

Då jobbade jag med lite olika jobb. Dels var jag med och startade upp fröet till det som idag är världskänt – Tom Tits Experiment. Därefter en sväng som fritidsledare innan jag hann testa på att vara byggnadssmed i ett par år (bland annat har jag tillverkat och satt upp det mesta i Huddinge bussterminal som är av metall och rött). Efter diverse omvägar hamnade jag till slut inom skolans och fritidssektorns lattjo värld, som barnskötare, vaktmästare, lärarvikarie och annat. För att dryga ut lönekuvertet så började jag jobba extra på Folksam år 1995 som telemarketingsäljare inom försäkringar. Det gick kanonbra direkt, och fast jag trivdes bra i skolans värld så valde jag att bli anställd på heltid på försäkringsbolaget året 1997. Där blev min roll främst som rådgivare inom ekonomisk rådgivning, förmögenhetsplaceringar, juridik och skatter. Även det flöt på riktigt bra rent resultatmässigt, och lönekuvertet var något helt annat än vad den kommunala sektorn kunde erbjuda. Fördelen med denna bransch är att all utbildning sker internt och på betald arbetstid, så det var ett ypperligt bra sätt att skapa sig certifierad kompetens utan att behöva dras med studieskulder. Tack vare mina framgångar i säljlistorna fick jag börja utbilda och coacha andra kollegor, och slutligen hela Folksamkoncernen. Runt 2005 bytte jag roll internt till Livkonsult, där jag utöver utbildandet samt medansvarig för hela rådgivningsaffären, även gjorde större upphandlingar till företag och organisationer. 2008 kände jag att behövde en nytändning, och ville hitta fler tillfällen då jag kunde få utlopp för min kreativitet samt att coacha andra i text och live, så då började jag som KAM (Key Account Manager) på Tre Kronor försäkringar, ett dotterbolag till Folksam fast där våra tjänster marknadsförs och säljs av Swedbank samt ett sextiotal Sparbanker i hela landet, och då i bankernas varumärke. Det är den mer yrkesmässiga delen av mitt liv i korthet. Privat har jag bland annat hållit på med basket i över trettio år på en bra korpnivå i Södertälje, både som spelare, tränare och domare, så jag har sett alla sidor, mörka som ljusa, av alla mynten i det korgbollandet. Södertälje är en stad med djupa baskettraditioner. Mina ”hjärtan av kristall” i livet, det riktigt viktiga, är, förutom den mentala och fysiska hälsan, mina två barn, 22 och 26 (jag vet, fantasilöst, men något ska de ju heta) samt min senaste och förhoppningsvis livsvariga partner Joanna. Kuriosa, min äldsta dotter är född på exakt samma dag som jag firar min födelsedag, så praktiskt, nu slipper jag fylla år längre!


Vad är egentligen ditt nuvarande jobb?

Jag brukar säga att jag har den anställdes trygghet och den egna företagarens frihet. Mitt jobb går ut på att som KAM på Tre Kronor försäkringar stötta våra partners i deras försäljning av våra tjänster. Det sker på många olika sätt, bland annat genom att servera dem statistik, peppa affären, coacha, utbilda, föreläsa och en massa annat. Som en bh – stötta, lyfta och pusha. Därutöver så sitter vi i mer ”tråkiga” projekt och liknande som är mer lagbundna, men jag har en ganska fri agenda och fördrar att åka landet runt och träffa våra partners/kunder och hjälpa de på alla sätt jag kan, både i text och som föreläsare. Jag har då förmånen att nyttja mina skills som Certified Mental Training Master (eller som jag hellre säger ”Diplomerad Rövkickare”). Min tes är att få alla att Må samt Fungera bra, för då kommer de även att prestera bra, på allt, även våra tjänster. Mina föreläsningar och mina nyhetsbrev är då främst inriktade på inspiration, motivation och liknande. Det ger bra resultat också, så min strategi fungerar. Märkligt egentligen att i princip alla idrottspersoner, individer som lag, har mentala tränare – men arbetsplatser har det sällan? Fascinerande…


Hur började du som talare?

Jag använder ju främst talardelen som ett verktyg i min anställning, och har även under min rådgivarkarriär fått stå på scenen inför åhörare en massa gånger. Fascinationen för den Personliga Utvecklingen startade egentligen redan i slutet på åttiotalet, då jag i samband med ryggproblem kom i kontakt med Lars-Eric Unestähls olika program för avslappning. Det ledde vidare till ett intresse för psykologi, beteendevetenskap och magin kring hur vi tänker och agerar i olika situationer. Jag forskade vidare i allt jag kom över gällande varför vi gör som vi gör, och hur vi med diverse tekniker kan skapa förändring i tanke som handling. När jag för knappa tio år sedan fick chansen att plugga på SLH, Skandinaviska Ledar Högskolan i Örebro (där nämnde Lars-Eric är rektor), dessutom på betald arbetstid och bekostad av arbetsgivaren, så tog jag den möjligheten och läste, under tre fyra år på distans, två utbildningar för att till slut kunna titulera mig till det jag är idag. Denna kompetens har jag haft nytta av i mitt yrke och privatliv. Talardelen av jobbet har således mejslats fram av mig genom åren, och idag är det en del av min vardag.


Du är en makalös skribent, hur fångade skrivandet dig?

Åh, jag gillar ordvitsar, skriva dikter, hitta på citat, vrida och vända på ett frö som jag sen omvandlar till en blomsteräng av visdom. Jag har ju läst sedan barnsben, mest serietidningar, men också gillat att plita texter under min uppväxt. Kanske i grunden ett sätt för mig att fly en inte alltför rolig verklighet då, ifall Freud skulle få grotta i mitt ungdomliga psyke. Skitsamma, en bra skola var det i alla fall. En passion jag har är att måla upp vackrare verkligheter i tanke och skrift, och sen flytta in i den målningen. Inspiration till mitt författande tar jag från allt möjligt i livet, både det ur vakna tillståndet vi kallar medvetande likväl som den skatt vi alla bär på och ofta kommer fram i det undermedvetna, som drömmar. Vart jag än är så skriver jag, i en kö, på bussen, porslinstronen, i bingen. Varje dag och natt erbjuds både inspiration som tillfälliga stopp och pauser ämnade att skriva på. Jag är som bäst när jag triggas av andra input, då vaknar mina synsapser till liv och kickar igång maskineriet innanför pallen. Och så är det en sak jag gör – eller snarare INTE gör – jag krånglar inte till skrivandet med att tänka. Jag bara startar så får jag se vart texten far iväg. Mer än en gång har jag haft en tanke om en destination, men plötsligt har texten och budskapet anlagt en helt annan hamn. Det går som i trans. Jag har förvisso fingrarna på tangenterna, men flödet kommer från en djupare del av mig, en ohämmad och fri del som har tillgång till så mycket mer resurser. Flow kallas det. Jag har alltid haft lätt för att skriva och har gjort det under säkert hela mitt liv. Men de senaste 15 åren har jag sparat allt jag författat, och de första sex-sju hundra ”böckerna” sparades enkom för mina egna sinnens nytta och glädje. Sedan några år tillbaka har jag även börjat att lägga ut allt jag skriver till allmän beskådan, helt gratis och fritt för alla att använda.

Alla kan skriva men man begränsar sig själv. Det händer mycket i skrivandets stund. Jag kommer på ord som jag inte trodde jag kände till. De bara kommer till mig, som en gåva. Jag minns sällan det jag skriver i detalj, för det är som ett alter ego som styr mig då. Ofta kan jag imponeras av en text jag läser någonstans, och först efteråt inse att det är en text jag skrivit. Coolt hur vi kan ha sådana gömda förmågor, och jag vill dra fram dem i det medvetna ljuset oftare.


Du kallas ”Tips från coachen”, berätta?

Jo, det kommer från alla tips jag under tio års tid skickat till ett par tusen mottagare hos främst bankerna, olika tips om attityd, inställning etc. När vi sedan skulle lägga ut dessa på vårt intranät så ville några i växeln döpa dem till ett namn, och då blev det ”Tips Från Coachen”, ett alter ego som finns kvar än idag. Efter en tid så började jag lägga ut tänkvärdheter på sociala medier, initialt bara å yrkets vägar, så då fick namnet hänga med dit också. Under åren har denna Facebooksida utökats till även Instagram, och sedan några år så är jag mer privat och personlig på dem och har då även mitt riktiga namn som signum. Varje dag skriver jag flera tankar, anekdoter, metaforer, dikter, ordvitsar, citat och annat där samtliga har som mål att gör mig till en bättre version – av mig själv. Egentligen så skriver jag bara av egoistiska skäl, JAG uppnår bra konsekvenser av författandet, men eftersom det ger mig gott så lägger jag även ut allt publikt, och kan då fler dra nytta av dem så är de välkomna att använda allt som de vill. Men egentligen så bryr jag mig inte vad andra gör eller tycker kring mitt skapande, det ligger liksom inte i mitt intresse att väcka liv i dönickar, de måste vilja själva. Men när de vill, så är mitt kassaskåp av klokskap alltid öppet för dem…


Det sägs du ska ha något inofficiellt världsrekord i att skriva böcker…?

Haha, jag växer av att få skriva. Jag ger ut egna små betraktelser och e-böcker, samtliga är på ca 60 sidor per bok, helt gratis till mina följare, fritt att nyttja för de som vill. 2017 blev det 207 stycken sådana böcker. År 2018 satte jag upp målet att skriva en bok var dag i ett års tid – 365 böcker på ett år! Jag nådde inte resultatmålet, det blev ”bara” 313 stycken e-böcker, men jag nådde visionen – att växa som människa var dag. Till dags dato har jag nog skrivit en bra bit över tusen böcker, varav hälften finns till allmän beskådan. I själva skrivandet (och annat) gillar jag att utmana mig själv. Sikta högt. Jäklig högt. ”Realism” är ett påhitt för fegisar. Det är värre sikta lågt och träffa än att sikta högt och missa. Att sikta på bullseye är själva grejen, för då måste vi bli den person vi måste vara för att KUNNA träffa bullseye. Jag tror själva tricket i skrivande är att starta, och sen inte bry sig om ifall allt blir rätt på en gång. Låt kvantitet skapa kvalitet. Så jag skriver. Massor och snabbt. Kruxet är inte att författa, utmaningen är att komma på saker att skriva om – men det bjuder livet en massa inspiration till, bara man är mottaglig, vilket jag alltid är, en levande frekvenssökare för visdom…


Vad känner man inte till om Marko?

Jag är mångsidig. De som läser om mig på Facebook kan uppleva mig som djupsinnig. De som träffat mig i verkligheten känner mig som den lättsamme. Men jag har så många nyanser av allt, vilket de flesta människor har. Jag har i min ungdom varit discjockey. Jag har av den anledningen kvar alla mina mängder av musikverk från tonåren. Alla tusentals kassettband, alla mina över 900 vinylplattor, och säkert över fem hundra CD-skivor. Då så värdefulla, idag dammsamlare i nån hylla, skåp och kartong. Jag är sjukt bra på att dansa, men dansar sällan när jag dricker. Jag kan lösa Rubiks kub. Jag gillar att laga mat, och åker gärna skidor, utför i pisterna. Jag gillar att ha många saker igång samtidigt, jag kan lyssna på podd OCH se på yotube samtidigt som jag skriver. Simultankapacitet är det väl, men egentligen ett pendlande mellan olika fokus, och vad som för tillfället tilldrar sig mitt intresse stöttas av det Retikulära Aktiverings Systemet (RAS). Häftigt är det i vilket fall som helst, hjärnan är cool.

 


Vad gör du mest utav i ditt yrke?

Jag är till 100 procent KAM på Tre Kronor. Den största delen går nog åt till att stötta mina partners på distans med diverse saker, och sen är en annan stor tårtbit alla föreläsningar jag gör för dem. Ibland kör jag lite uppdrag vid sidan om, men mestadels får jag utlopp för min passion och hobby i min yrkesverksamma del. Egentligen är inte att stå på scenen det som jag gillar mest, det som ger mig mest energi är själva skrivandet…


Vad är dina starkaste sidor i ditt yrke?

Snabb i tanken, att live-coacha, att inte följa en agenda, mer utgå från min åskådares utmaningar och frågor. Att vara generös, ge bränsle till andra. Och att ta det mesta på uppstuds…

Vad anser du vara en dina tre viktigaste egenskaper?

Rolig, okomplicerad, generös.

 

Har det gått riktigt dåligt någon gång?

Beror vad som menas, plötsliga dödsfall inom familjen har såklart präglat mig. Jag blir inte bekymrad över småsaker. Jag vill hylla de nära anhöriga som gått bort, som mina föräldrar, genom att vara generösa mot andra och leva dubbelt – för de avlidna och för mig. Det vore en skymf mot både de som dött och de som aldrig fötts ifall vi inte lever vår fulla potential.


Vad är ditt drömuppdrag (Det där skulle jag vilja göra)

Att skriva sidorna som fattas i bibeln. Att folk jag ser upp till vill stå först i kön för att få min bok.
Att bjuda på mig själv, att fortsätta bekräfta andra, att tro gott om andra och att göra världen lite bättre när jag lämnar och ”går ner på andra sidan” än den var när jag drogs ut ur den nio månader långa dvalan.

 

Varför är du med i Talarföreningen

Att vara en ingrediens i en gemenskap. Det är kul att träffa likasinnade, ta del av andras erfarenheter och bjussa själv på lite tips o tricks.


Vad skall du göra imorgon?

Skriva ett kompetenstest som vi har på jobbet, åka till Centralbadet för att på plats boka upp en massage och på eftermiddagen titta på lokal för vårt giftermål senare i år. Sen ta in på hotell med Joanna, göra stan i helgen i vått och torrt för strupe som sinne…