Intervju pågår:
Hasse Carlsson intervjuar Inger Hansson

Ja, där satt vi på altanen på hennes ”lilla stuga på landet” som hon säger.

Jag och denna underbara Inger Hansson.
Solen lyser och det fläktar så perfekt som det förmodligen bara kan göra när hon är med.
Någon har lärt mig att det är bra att förbereda några frågor som utgör en typ av bas och som kommer ge intervjun en riktning.
Allt känns bra och jag vet redan att hon kommer älska mina frågor, så jag börjar.
”Inger, tack för att jag fått komma hit, så fint du har det!”.
”Tack, kära du”, säger hon med sin underbart klingande östgötska dialekt.
”Jag har tagit fram tre frågor som jag tänkte börjar med”.
”Det låter ju jättespännande”, säger hon och de evigt unga ögonen plirar och lyser av liv. Du anar inte tänker jag, upprymt.
”Okej, du behöver inte svara på dem i ordning men här är de: Vad är mest fantastiskt med Hasse. Vad tycker du är mest världsfenomenalt med honom och vad är det som gör honom så obeskrivligt ödmjuk?”.
”Haha, så duktig du är”, svarar hon med sitt bredaste leende, ”men vi kan väl vänta lite med dem och så börjar vi med någon fråga om musik. Du är ju en sådan härlig spelman”.
Och genom sitt varma och kärleksfulla sätt fick hon mig att byta perspektiv innan mitt stukade ego ens fått min underläpp att börja darra, och nu hörde jag min mun ställa följande fråga …

Finns det någon låt du väljer när du känner att livet är skrutt?
Då lyssnar jag på Gabriellas sång med Helen Sjöholm.
Den säger allt jag föreläser om under tre timmar på tre minuter.

Vad kände du när du hörde den första gången?
Det var när jag såg filmen, jag grät.
Att ta tillvara den här stunden på jorden.
Många lever sina liv bakåt eller framåt, många jagar lyckan och tror att den finns där framme, och yttre saker kan ge lycka en stund, men …
Det är relationer med människor som är grejen.
En ung kvinna frågade mig om hon skulle köpa en märkesväska för 3000 kr.
Nej, sa jag, gör något du skapar ett minne, och gärna med någon du tycker om.
För det är ju nära relationer som är det viktiga i livet.
Att göra något för någon utan att vilja ha något tillbaka.
I eftermiddag ska jag ta en promenad med min mentormamma.
Hon är 89 år och bor på ett äldreboende, inte lika klar i  huvudet längre, men idag ska vi ta en promenad och äta glass.
Det ser jag fram emot.

Vad hämtar du din inspiration från?
Människor och böcker.
Att lyssna på två andra människor i ett väntrum kan vara magiskt.
Som föreläsare kan vi ibland tro att vi ska förändra människor, när det egentligen är vi som ska ge dom hopp och verktyg att förändra sig själva.
Vad gäller böcker så plockar jag lite här och var.
Just nu lär jag en feelgood-bok som heter Huset i Britain.
Jämsides läser jag boken Hjärnstark.
Jag läser ofta böcker parallellt.
En sak jag tänker mycket på är att många har så svårt att varva ner.
Förr sa man att man ”kurade skymning” och satt i gungstolen.
Idag får vi recept på att gå ut och röra oss.
Och när folk frågar hur jag orkar så känner jag tvärtom men jag har inte tid att må dåligt.
Jag tror att många lägger för mycket tid på att ”känna efter”.
Ibland handlar det ju om att överleva.
På mitt skrivbord har jag min mormors glasögon, och jag tar på dem ibland och funderar på hur hon hade tänkt, vad hon skulle sett.
Så när jag föreläser så tänker jag; jag vill nå människors hjärtan och strunta i hjärnan.
Det är så många andra som är jätteduktiga på att nå hjärnan.

Vad gör att människor att kommer ihåg det du säger?
Att folk får skratta.
Även om det är allvar.
Och jag älskar när de ”hårda gubbarna” sitter och visar sin skepticism mot mig.
Men det är ju lika underbart varje gång jag ”vinner dom”.

Är det viktigt att vara eller bli känd?
Jag vill inte bli känd.
När jag jobbat klart har jag jobbat klart.
Och när jag och barnen åker och badar så vill jag bara vara jag.
Men jag är gärna med i media om det finns ett syfte.

Du pratar mycket om perspektiv.
Ja, jag brukar säga bl.a till förskollärare att det kommer en dag när de där ungarna ska hjälpa dig och kanske duscha dig och kanske tom byta blöjor på dig. Ibland byter vi plats. Tänk på det.
Sedan tänker jag så här när det gäller tid – om jag har en publik på 500 personer i två timmar så är det ju 1000 timmar, nästan ett halvårs arbetstid som går.
Jag tror det skulle gå att skriva en spännande bok om varje människas liv.
Det är ju så mycket som händer.

Du skriver en bok nu, berätta.
Den kommer heta ”Inte med min dotter”, men mer vill jag inte säga nu.
Men jag vill ha en debatt och att vissa delar av samhället får nya perspektiv och nya riktlinjer.

Vad brinner du för just nu?
Barn och deras rättigheter.
Om hur samhället behöver lära om när det kommer till hur vi ska möta och ta hand om de här små barnen som råkar illa ut, och hur dåliga vi är på att komma åt förövare som utnyttjar barn.

Berätta om något du gjort och som du sedan tagit med dig i livet?
Jag jobbade som coach i några år och det var med kvinnor som blev misshandlade av sina män. Det var svårt att vara professionell men det var fantastiskt att se några av dem att vända sina liv.
Men jag har ju genuint svårt att förhålla mig professionelt till de här männen.
En gång såg en liten grabb ramla i rulltrappan och sen fick han en örfil av sin pappa. Då klev jag fram med papper och penna och sa; ”namn och personnummer”. ”Öh, vadå? Det ska väl du skita i”.
”Nja, vi ser det inte så, vi har en brottsbalk och vi har en sociallag i det här landet”.
Och jag har faktiskt alltid fått både namn och personnummer.
Sedan har jag tvingat dem att be barnet om ursäkt.
Haha, och ingen har fattat att jag inte jobbar på socialen.

Hur tänker du om framtiden?
Ja, nu känner jag att min inriktning mer kommer handla om barn. Det är det jag brinner för. Vi har alldeles för många barn som mår dåligt. Vi behöver en ”metoo” för unga.
Och barn behöver förstå mer om sina rättigheter.

Vad är du stolt över, materiellt sett?
Jag har faktiskt vunnit ett pris. Stora Talarpriset och det kändes fint.

Hur tänker du om det här med att få in jobb?
När jag körde med Mark Levengood för 13 år sedan var jag ju förband och helt okänd, ingen kom ju för min skull. Men efter första gången ville han byta så han körde först.
Sedan ringde telefonen och någon sa; ”det är väl du som har Mark som för-pratare?”.
Nästa gång vi sågs frågade jag honom varför vi bytte, då sa han; ”ja, du hade ju redan sagt allt så det var ju min enda chans”. Och detta på sin underbara finlandssvenska.
Sedan rullade det bara på.
Men en person jag beundrar är Lisa Ekström, hon är så genuin i sitt sätt att lyfta fram andra.
Och det är ju ett fantastiskt sätt att få in en fot, när någon annan lyfter en inför andra.

Du har jobbat som coach, berätta.
Jag kommer ihåg en tjej som var helt förstörd för hon skulle bifoga en bild.
Ja, men inga problem sa jag, vi tar en bild på ditt huvud bakifrån.
Och så skriver du; framsidan får du se när vi träffas.
Det blev hennes första intervju och det var en skoaffär, hon älskade skor, haha …
Sedan var det en annan kille som undrade vad han skulle skriva så de verkligen hör av sig. Så jag sa till honom att skriva något som gör att de MÅSTE höra av sig.
Men han tog mig nog lite väl på orden för han skrev; jag har varit arbetslös i fyra år. Hör av er direkt för i morgon kan det vara försent.
De hörde av sig direkt och han fick jobbet, hahaha …

Nu måste jag fråga en liknande fråga jag ställt innan, men vad inspirerar dig i din vardag?
Hm, ja absolut mina barn. Mina barnbarn som jag levt med dagligen i sex år har gett mig många uppslag.
Mina barn kommer med så underbara perspektiv, som när jag fick ett stort jobb med Ica.
Jag sa; jag har fått en föreläsning med många Ica-handlarna.
Då sa mitt ena barnbarn; men DU är ju Ica-handlare.
Jag skrattade gott och hade fått en fantastisk inledning på jobbet.

Vad tänker du om föreningen?
Jag tänker så här, att för mig har det varit en hjälp när jag haft svåra uppdrag.
Då har jag ropat på hjälp och fått många goda råd, jag känner mig inte så ensam.
Jag har fått arbetskamrater.
Många gånger nämner jag någon och då frågar folk om vi jobbar ihop men då säger jag att vi är med i samma förening. Det ger en tillhörighet att umgås med folk som vet hur vardagen är, med allt från att kanske sitta på en buss, till att äta den där korven mitt i steget till försenade tåg till att stå där på scenen och få blommor och applåder till tystnaden efteråt.

Vad skulle du vilja att föreningen gör om 5 år?
Jag skulle vilja att föreningen står tydligt utåt om vad vi står för, våra etiska värderingar.
Vi har det ju idag, men kanske mer detaljerat och att vi är mer offentliga i att ta ställning i vissa frågor.
Att vi vågar sticka fram näsan i vissa frågor.
Samtalet böljade vidare och mina initiala tre frågor var som bortblåsta men vad gör det, jag fick några timmar som var fyllda med skratt, värme och oändligt många vackra, viktiga och livsgivande tankar.
Hon har ju en förmåga att sprida sådana omkring sig, våran Inger Hansson …

Av: Hasse Carlsson