Jenny Theolin intervjuar
Gabriella Ringvall

Jenny intervjuar Gabriella om ämnen som neuroledarskap, förändringsledning, kommunikation och hur dessa områden kan förbättra konsten att tala!

Gabriella delar med sig av sina insikter om hur man kan använda neuroledarskapets principer för att förbättra sitt talande. Hon betonar vikten av att skapa en positiv atmosfär och förtroende hos åhörarna, att kondensera information för att göra den lättare att minnas, samt att använda olika metoder för att skapa känslomässig koppling och engagemang hos lyssnarna. Dessutom uppmanar hon till att våga vara sårbar, att använda humor och att göra presentationen interaktiv för att öka deltagandet och minnesvärdet för publiken. Enjoy!

Svartvitt porträtt på Gabriella där hon står med korsade armar och tittar in i kameran.

Foto: Mats Burman

Hej Gabriella! Berätta, först och främst, vad är neuroledarskap?

Enkelt sammanfattat är det att förstå och leda sig själv och andra genom att förstå hjärnans funktioner och behov.

Skulle du kunna berätta lite om dig själv och din bakgrund inom neuroledarskap och föreläsare?

För att låta lite pretentiös skulle jag beskriva det som att jag gick igenom en slags metamorfos när jag för tio år sedan upptäckte hjärnans sätt att fungera och styra oss. En utmattning fick mig att förstå och lära känna mig själv och min hjärna och sedan dess är det bara en massa wow hela tiden!

Jag bytte bana, startade eget och nu knappt sju år senare är jag så glad för det! Hade roliga och givande jobb innan också, på Säpo och JKL, Näringsdepartementet mm och hade aldrig tänkt jag skulle starta eget.

Men jag hittade ett hål på marknaden som jag ville fylla genom att få företag och människor att lära sig mer om det vi alla går omkring med: hjärnan! Du anar inte vad folk kan lite om den!

För mig känns det väldigt meningsfullt att få missionera och kunskapshöja om den sista bastionen av vår kropp efter allt intresse som redan finns för teorier om träning, dieter, vitt ris och socker etc.

Nu älskar jag livet som egen och kan inte tänka mig att förlora den frihet jag haft i 6,5 år. Jag försöker leva ett varvat liv med avkoppling, ledighet och jobb och mitt mål är att jobba nio månader om året.

Privat är jag mamma till tre sköna barn på 15, 18 och 20 år, gift med en skridsko- och golftokig vinimportör och bor i Stockholm. Gillar att fjällvandra, läsa, styrketräna och börjar bli intresserad av trädgård, jösses vilket ålderstecken…Mina tjejkompisar är mitt livselixir och jag har alltid bara tjejmiddagar och tjejfester. Jag är duktig på limerickar och på att göra reafynd på proppfulla klädstänger med kläder. Jag är också ganska praktiskt och fixigt lagd.

Gabriella sitter på skogsmarken, lutad mot ett träd, och sluter ögonen för att njuta av solens strålar.

Foto: Mats Burman

Vad jobbar du med och vad föreläser du om?

Mitt företag &thebrain består av tre ben: dels längre uppdrag som konsult där jag jobbar som förändringsledare och projektledare. Sedan ett par år är det många uppdrag inom ”den nya digitala och hybrida arbetsplatsen” och vad som krävs av ett fysiskt kontor numera. Det är komplext med många perspektiv och parametrar. Sedan jobbar jag genom kortare insatser med grupputveckling och ledarskapsfrågor runt chefskap, samarbete och kommunikation. Och så talarrollen! Den härliga och roliga och som kräver ständig rannsakan kring ”what´s cooking out there” runt hjärnan, neuroledarskap, stress och hjärnans kemi. Jag är intresserad av att hjälpa människor att vara snälla mot sig själva, tycker det är intressant forskning kring koncentration och fokus och jag försöker vara generös med brainhacks!

Jag är utbildad meditationslärare men tyvärr tappat min dagliga praktik lite, aj aj…

Jag skulle vilja be dig om lite tips för våra medlemmar:

Vad är dina bästa råd för att integrera principer från neuroledarskap och hjärnans funktioner för att engagera publiken effektivare?

1. Eftersom alla människor vill känna trygghet och tillit till den de ska lyssna på, och förhoppningsvis lära sig något av, så skulle jag satsa på att berätta vad de ska få vara med om under stunden som kommer. Ge dem några krokar runt innehållet som de kan lyssna efter och få check på – det tillfredsställer hjärnans behov av att få infria sina förväntningar, pang en kick av dopamin!

Kan du tidigt i presentationen få dem att frisätta oxytocin, lugn- och kärlekshormonet, så är mycket vunnet utifrån perspektivet att de ”öppnar sig” och släpper garden. Det handlar om känslor som empati, medkänsla, omsorg.

2. Vidare att sammanfatta en aning mot slutet för att hjälpa dem att plocka fram det de nyss hört ur minnet. På så sätt ökar chansen att de kommer ihåg informationen. Även be dem reflektera över något du sagt och att du vågar vara tyst en stund. Men det tror jag de flesta föreläsare nuförtiden vet att de bör göra.

3. Skulle jag vara riktigt hjärnvänlig så skulle använda mig av långsamt framväxande presentationer och illustrationer, alltså framför ögonen på åhörarna, och gärna på en gammaldags vit tavla. Då hänger de med med både öron, ögon och kognitionen, d v s tankarna och förståelsen.

En närbild i porträttformat av Gabriella, där hon ler varmt och möter kamerans lins.Vilka strategier eller tips skulle du dela för att anpassa sin talstil och innehåll med tanke på hur hjärnan fungerar och för att kommunicera på bästa sätt?

1. Våga vara sårbar och reflekterande, det skapar en jämbördig relation mellan dig och dem och du minskar risken att du uppfattas som besserwisser. Det gillar inte hjärnan eftersom rättvisa och status är viktigt för den. Bjud i stället på dina ärligt menade funderingar och egna tvivel och frågeställningar du har och be publiken dela sina tankar kring ämnet. Kanske inte genom att låta tio personer dela med sig rakt ut i luften, det tar både tid och riskerar att svänga för mycket ut i parenteser, men det kan vara en del av en övning parvis för dem? På så sätt loopar de tankar och ord i sina egna hjärnor och informationen fäster bättre.

2. Använd humor och våga nyttja din kropp, minspel och våga vara lite ful! Skratt frisätter dopamin och endorfin och blir som smörjmedel för inlärning och minne. Jobba med metaforer och kroppsspråk samt storytelling som konkret kickar igång deras fantasi och egentillverkade bilder i huvudet. Jag måste erkänna att jag har för vana att göra mig lustig på någon åhörares bekostnad. Kan vara en aning risky men skapar lite dallrande balansgång i rummet och jag hoppas och tror att jag oftast väljer en person som klarar av det. Det bästa är ju såklart att driva med chefen! Det ska de tåla tycker jag.

Vad skulle du föreslå för att behålla publiken uppmärksam under hela föreläsningen, särskilt med tanke på hjärnans tendens att distraheras?

1. Variation, höga berg och djupa dalar. Spela på hela det dramaturgiska registret genom att våga vara både i dur och moll. Jag tycker det är viktigt att våga vara i gyttjan och djupet och prata om jobbiga saker. Livet är sådant och det känns ärligt. Att problembeskriva och hålla ut där ett tag kan vara precis det som behövs för att nyttja människors drift efter att se lösningar.

2. För mig är det inte ett mål att vara hejsan hoppsan hela tiden. Jag kan tycka att företag och organisationer efterfrågar för mycket av ”roliga inspirationsföreläsningar” d v s något glatt, uppåt och ofarligt. Det är inte riktigt jag.

Hur kan man använda hjärnans emotionella bearbetning för att skapa minnesvärda och känslomässigt engagerande tal? Har du några praktiska råd?

1. Ja, se ovan. Tala till deras vemod, minnen, sorger, problem, oro. Spinn på det faktum att vi alla är likadana och upplever likartade saker. Lita på åhörarnas förmåga att hantera och bära ett visst allvar – allt viktigt i livet har både glädje, hopp och allvar som klangbotten och vi älskar att föras upp och ner i känslor under en timme! Och så humor, of course!

Tack så mycket för din tid och dina insikter, Gabriella.

Gabriella och Jenny sitter på ett café och tittar in i kameran. Jenny håller en penna i handen