Fredrik Härén intervjuar Charlotte Signahl

”Jag gillar när det kickar till i människors ögon.”

Under mina 25 år som professionell föreläsare har jag träffat bokstavligt talat tusentals föreläsare från hela världen så jag vet att talare kommer i alla dess former. Vissa föreläser för att de gillar att stå på scen, vissa för att de vill få uppskattning, och vissa för att de gillar att sprida sitt budskap.

Men de i särklass bästa föreläsarna går upp på scen för att göra världen lite bättre.

Charlotte Signahl tillhör denna sistnämnda grupp och hon är en av de föreläsare som jag har störst respekt för.

Charlotte är modig. Hon går sjävklart och orädd upp på scen för att tala om ämnen som till exempel mångfald, härskartekniker, trakasserier och hur mobbning dödar vår motivation inför grupper som hon ofta redan innan hon går upp på scen vet är direkt fientligt inställda till det hon kommer att säga.

Första gången jag träffade Charlotte var på en kursgård i Tällberg där en grupp medelålders machomän från landsbygden hade blivit mer eller mindre intvingade till ett föredrag med Charlotte. Ingen av dem ville höra det hon skulle säga, men hon sade det ändå. Efter en timme steg hon av scenen och även om hon inte hade lyckats omvända alla cementhäckar i publiken så hade hon fått dem alla att tänka till. Många hade hon fått att tänka om. Jag satt längst bak i rummet och från den stunden var jag hennes största fan.

Så när jag fick frågan att intervjua en föreläsare var det självklart att välja Charlotte. Nedan följer en förkortad version av det samtal vi hade på en skärgårdsö i sommras.

FREDRIK: ”Varför föreläser du?”

CHARLOTTE: “Jag gillar när det trillar ned en polett.”

FREDRIK: “Så hur får man poletten att trilla ner?”

CHARLOTTE: “Genom att ge exempel som de kan studsa sin verklighet mot. Genom att ge dem tid att smälta budskapet genom att avsätta tid för paus i föreläsningen. Och genom att ge dem möjlighet för egen reflektion genom att ge åhörarna möjlighet att få använda det jag säger i sin egen verklighet.”

Jag försöker blanda mina föreläsningar med egna exempel som exemplifierar en akademisk teori.”

Charlotte berättar hur hon till exempel kan förklara genus teori genom att exemplifiera hur vi har färgkodat produkter för pojkar och flickor olika genom historien. Hur färgen rött historisk var en färg för pojkar, hur vi på 70-talet gick omkring både pojkar och flickor i brunt och orange och hur en film – Frozen – har gjort att flickor nu vill gå omkring i ljusblått.

Charlotte brinner för alla människors rätt att vara de dem är.

CHARLOTTE: ”Det finns en plats för alla människor om man går in utan förutfattade meningar och bisas så man kan se alla människor som tillgångar och leta efter deras tillgångar. Ingen är född utan begåvningar.”

Hon berättar en historia om hur en mattematiktävling i Sverige där de 10 bästa flickorna var flickor med slöja och de tio bästa pojkarna var vita överklasskillar och hur det kan förklaras med hur vissa kulturer är övertygade om att flickor är “bättre” på matte och andra kulturer lever med övertygelsen att pojkar är “bättre” på mattematik.

FREDRIK: ”Du pratar om det svåra på ett enkelt och roligt sätt.”

CHARLOTTE: “Väldigt många talare undviker det svåra och det ger vår bransch dåligt rykte. Vilket ger mer meningslösa föreläsningar.”

Charlotte förklarar att hon inte värjer från ämnen som andra finner svåra eller jobbiga. Hon dras till dem.

CHARLOTTE: ”Jag är väldigt intresserade kring vad i det djupt mänskliga gör att vi blir sexister, rasister, homofober.”

FREDRIK: “Varför gick du med i Talarföreningen?”

CHARLOTTE: ”Jag är så hemskt nyfiken!

När du (Fredrik) kontaktade mig och berättade om att in planerade att starta en förening för talare var jag bara tvungen att komma och se vad det var.

Jag såg storheten i föreningen när jag förstod hur den svenska Talarföreningen är sammankopplad till talarföreningar över hela världen där tusentals talare hjälper varandra att bli bättre.”

(Charlotte var tidigare i år en uppskattad föreläsare på The Asia Professional Speakers Convention i Singapore.)

Efter mitt samtal med Charlotte kan jag inte låta bli att se en kvinna som är en kombination av Rosa Parks och Oscar Wilde. En person som helt sjävklart bestämmer sig för att stå upp mot vad som är fel och orätt (som Rosa Parks) och som gör det med humor och intelligens (som Oscar Wilde). En inspiration inte bara för andra talare, utan för alla personer som tror på idén att det är människor som gör världen bättre.

Av: Fredrik Härén