Ulrika Sedell intervjuar Åsa Lindell

– Att jag får bidra till det goda samtalet som skapar en ökad förståelse och resulterar i utveckling, det får mig att känna genuin glädje.

Jag har under några år haft kontakt med Åsa och vi hörs regelbundet. Alltid med anledning av någon uppgift, uppdrag eller ett gemensamt utforskande kring ett potentiellt koncept. Jag slås alltid av Åsas genuina intresse, hur påläst hon är och alltid med ett fokus på det resultat som ska nås. Men det jag uppskattar mest är att hon är så varm, generös, spontan och alltid har nära till skratt. Även när vi har hörts under svåra stunder, växlar hon mellan allvar och tyngd och lättsamhet och gapskratt. Den där förmågan att kunna vara närvarande i varje känsla beundrar jag henne för.

Åsa har specialiserat sig på att leda och utveckla grupper och inte minst i förändring. Och Åsa lever som hon lär. Hennes nyfikenhet och behov av att testa, pröva och vara i rörelse har genom åren resulterat i en mängd olika koncept som har kommit många till dels. Just nu håller hon på att skapa unika koncept som resulterar i att hon erbjuder spännande tjänster i franska Alperna. Men låt oss gå tillbaka till där det började.

– Jag hade tänkt att bli skådespelare eller klarinettist men efter jag tog en master i internationell ekonomi på Handelshögskolan så blev det en karriär i stora börsnoterade bolag.

En av Sveriges första Miljöchefer

Kanske var hon en av de första med titeln Miljöchef, då i början på 90-talet.

– Det är något jag är stolt över. Jag var då på Schenker och vågade bjuda in chefen för Green Peace till koncernledningen och utmana den dåvarande kulturen i bolaget. Vi fick miljöpriser på löpande band och jag blev erbjuden att bli Kommunikationsdirektör. En titel och roll som jag sedan hade i flera stora bolag. Där tränade jag upp min scen- och mediavana och jag ledde också mängder av event, inte minst kapitalmarknadsdagar.

Men efter 15 år i storbolagen valde Åsa att tillsammans med andra skapa en konsultbyrå med fokus på högpresterande team och organisationer. Hon utbildade sig till coach och tog fram koncept för teamutveckling och förändringsprocesser. Några år senare valde hon att starta eget med bolaget Meetmarket som hon har än i dag.

-Det här var 2009 och efter några år valde jag att ta en paus. Jag flyttade till Provence under sex månader. Tanken var att jag skulle skriva, men jag kom inte riktigt igång så jag vandrade istället som en tok. Dessutom hade jag ständigt besök av vänner och då tog jag med dem på vandring.

När jag var liten så vandrade jag, varje sommar, i tyska alperna med min familj. Då tyckte jag inte särskilt mycket om det, men nu hittade jag ett lugn och en energi i vandringen. Sedan dess har jag vandrat.

Vi kommer tillbaka till det. När Åsa är tillbaka i Sverige så rullar affärerna. Utöver moderatorjobben så tar hon fram koncept om möteskultur. Hon var en av de första i Sverige att erbjuda tjänster, att mäta verksamhetens möteskultur och att coacha i att leda möten.

En livskris resulterade både i bok och nya koncept

Men 2013 händer något som får det mesta att komma av sig. Åsa går in i en livskris och det i sin tur resulterar i att hon skriver boken En fot i golvet.

– Jag fattade att jag var i en livskris och det gjorde mig nyfiken på hur andra har hanterat personliga kriser. Så jag satte igång att intervjua människor som gått igenom olika sorters kriser. Boken En fot i golvet ändrar lite riktning i min karriär och mitt bolag. Jag börjar föreläsa om att bemöta mig själv och andra i kris. Det blir en mängd artiklar, bland annat i Amelia och Må Bra. Jag sålde mycket utbildningar och föreläsningar. Jag tog fram arbetsmaterial till chefer och utbildade chefer i krishantering. Jag samarbetade också med bland annat Röda Korset och Skandia.

Men Åsa har inte bara skrivit en bok som ligger till grund för konceptutveckling och nya affärsområden.

– 2017 kontaktade Karin Klingenstierna mig och frågade om vi skulle skriva en bok om konsten att leda på scen. Det var en rolig och agil process, hur vi tillsammans skapade den boken. Yrke Moderator. Vi har utbildat flera hundra moderatorer i Sverige. Jag minns en workshop vi hade i Almedalen med boken som utgångspunkt. Det var nästan 100 personer på plats.

Snacka om succé. Nu börjar Åsa korsbefrukta de olika benen som hon har i sin verksamhet och tar fram föreläsningar och utbildningar i att leda på distans kopplat till möteskultur. Att leda i förändring och oförutsägbarhet sätter hon samman med konsten att leda på scen som chef.

– 2020 är jag på RISE forskningsinstitut för att hålla en serie utbildningsdagar i att leda i förändring. Då på plats beslutar de att ställa in samtliga utbildningar på grund av pandemin. På stående fot erbjuder jag att lägga till en halvtimme om att leda på distans utifrån det upplägg jag hade. Det resulterade i att de erbjöd sina chefer en kurs i att leda på distans under de kursdagarna som hade ställts in. I samma veva la jag ut på LinkedIn att jag ger utbildningar i att leda på distans och blir fulltecknad. Bland annat hör 10 myndigheter av sig och bokar in föreläsningar och workshops. Senare digitaliserade jag även Rise-kursen i att leda i förändring.

Under pandemin så hörs jag och Åsa då och då. Jag frågar ofta om tips på hur jag ska få till min kurs i Zoom. Åsa har alltid flera olika tips. Jag slås då av att hon nästan alltid har ett kommande seminarium framför sig. Ibland på franska, tyska eller engelska. När hon nu som så många andra blir geografiskt oberoende så går flyttlasset, tillfälligt under några månader per år, till franska alperna med särbon. Under dessa månader varvar hon digitala utbildningar med vandringar. Vandringen har funnit med sedan 2011.

– Vart jag än är så tar jag med mig ett par kängor och tar en extra dag så jag hinner vandra.

Det stora intresset för vandring leder till nya koncept både i Sverige och i Alperna

2019 hade Åsa sin första kommersiella vandringsgrupp och hon planerar och fyller fem vandringsresor under 2020 innan pandemin slår till och alla måste ställas in. Sedan när det var möjligt så erbjöd hon nya vandringsresor.

– Jag brukar hyra ett stort hus där jag kan ta emot grupper. Vi gör sedan dagsvandringar med matsäck. Ibland gör jag övningar, erbjuder reflektionsfrågor eller så kan vi vandra i tystnad. Allt beror på syfte och mål. Sedan äter vi gott på kvällarna och vissa middagar serveras på vingårdar.

Nu är Åsa återigen i gång med att ta fram nya koncept.

– Nu vill jag utveckla vandringen med min gedigna kompetens att leda och utveckla grupper.

Fast det har hon nog redan gjort, tänker jag. För när vi har vårt samtal så berättar Åsa att hon ska leda en grupp, nästa dag, men då på västkusten. Det ska bli strålande sol och förmiddagen kommer att inledas med en incheckning med några frågor sedan erbjuds gruppen att vandra och reflektera först på tu man hand och sedan tillsammans med någon annan. Därefter blir det pauser med nya frågor för att sedan på eftermiddagen samlas och arbeta vidare tillsammans i storgrupp.

Åsa ringde efteråt och berättade att vandringen hade gjort susen med teamet och de hade kommit otroligt långt i att bygga tillit och utöka vi-känslan på kort tid.  Hon var övertygad om att vandringen hade haft stor betydelse.

Och om några veckor åker hon till Provence för att vandra med nya grupper. I höst väntar Alperna och nya samarbeten med en resebyrå och en konferensanläggning kring vandring och utveckling.

Modererandet kommer det alltid finnas tid och utrymme för

– Men modererandet vill jag inte sluta med. Min man brukar säga till mig att det är sällan jag är så glad som när jag kommer hem från ett moderatorjobb.

Vad är det som ger sådan glädje?

– Jag tror att det är kombinationen med att jag tycker om att stå på scen och att få lyfta fram andra. Att jag får bidra till ett samtal som både ger en ökad förståelse och kunskap. Jag tror att om en person förstår den andres perspektiv bara lite, lite mer så kan det göra stor skillnad. Att få bidra till det är ren glädje. Och så älskar jag pulsen och variationen.