Intranät

Glömt dina uppgifter?

Intervju pågår: Marko Latva-Nevala intervjuar Ulrika Nybäck

Jag tror att det var på en sommarfest med Talarföreningen det hände. Eller vinterfest. Fest var det i alla fall. Tillfället då jag fick äran att stifta bekantskap med ett smittande skratt, en härlig värme och ett par gnistrande ögon som bara kunde utmanas av det underbara leendet. Vi klickade snabbt, då främst vår humor låg på samma frekvens och våglängd. Tänk vilken glädje ett spontant möte runt ett bord kan frambringa. Personen jag mötte den där festkvällen var Nybäck. Ulrika Nybäck. De höga kindbenen avslöjade lite av det finlandssvenska ursprunget, också en sak vi har gemensamma strimmor ifrån, Suomalainen som jag är främst i idrottshjärtat. Det var vårt första möte – men inte det sista…

Efter att själv ha blivit intervjuad av Lelle (Lennart Paulsson), så funderade jag på vem jag skulle vilja veta mer om, när jag i min tur skulle ta stafettpinnen vidare. Då dök Attraktionslagen upp i sin allra ädlaste kostym: Ulrika Nybäck bjöd in till event i Stockholm där hon behövde några försökskani… förlåt, jag menar pionjärer, som skulle få lyssna till hennes föredrag om Flow och Fokus, de superkrafter vi alla bär på. Ett ypperligt tillfälle att göra två flugor på smällen: insiktsfull kunskap samt ett samtal på samma dag! Heureka!

Sagt och gjort, jag och ett gäng föreläsare och moderatorer inledde morgonen på Ulrikas kontor intill Södra Station i Stockholm, närmare bestämt The Park Södra. Där huserar hon med sin kommunikationsbyrå Wonderwork, som hjälper företag att kommunicera på ett sätt som engagerar och inspirerar. De hjälper dem också att stärka sin innovationskraft genom att lära sig mer om kreativitet, fokus och flow. Att inte till varje pris kämpa sig fram, mer finna den flödande vägen till effektivitet. Det är möjligt när du dagligen tränar på att välja rätt tankar och handlingar, släpper egot – allt för att frigöra tid och energi till de delar av livet som är viktigast för dig.

Fredagsmötet mynnade ut till en intressant morgon med värdefulla samtal, och jag är säker på att Ulrika och företaget hon är verksam i kommer ha många lyckosamma uppdrag med sin mission. En härlig start på samtalet, men jag ville mer, jag ville komma under huden på personen Ulrika, utforska territorium en webbplats inte avslöjar. Ur den visionen tog vår dialog efter mötet ett nytt språng…

Ulrika, jag ser och hör att du är en vänsterhänt och gnistrande glad person med en sjungande ton i din röst. Du avslöjade också att du har ett ursprung från Bergslagen, Lindesberg, orten som matar fram Idolvinnare i samma musikaliska takt som Tärnaby fostrar slalomåkare, men berätta mer om dig vettja. Vem är egentligen Ulrika?
Det stämmer, jag är från Linde som vi säger, där jag bodde mina 18 första år. Jag kan staden sedan barnsben, även om min far, i ren omsorg, fortfarande inte tror att jag kan hitta en parkering där… Mina föräldrar har alltid varit aktiva och naturnära, vilket säkert påverkat att även jag älskar naturen och skogen. Jag växte upp med två äldre systrar. Idag bor jag på Ingarö öster om Stockholm, nära vattnet och med skogen som närmaste granne. Min familj består av min sambo Fredrik, vår elvaårige son och en hund som vi adopterat från Irland, en Greyhoundliknande pärla.
Jag har hunnit komma upp i den behagliga siffran 46 år ung, och sakteliga börjar jag bli vuxen även i sinnet. Jag älskar att ta löpturer i skogen där jag måste ha fullt fokus på stockar och stenar, då trivs jag som bäst – att få vara fullt uppslukad av nuet. Det är nog därifrån mitt intresse för flow vuxit fram. Jag mediterar mycket sedan flera år tillbaka, inspirerad av Sharon Salzberg, Sam Harris, Eckhart Tolle och många fler. Apropå Tärnaby som du nämnde i din fråga, skidåkning är ganska roligt, dans är fantastiskt, men som tonåring var det hästhoppning som gällde.

Vilken aktiv person du är. Du håller både knopp och kropp i rörelse och utveckling hör jag. Hästhoppning sa du, var du så pass aktiv att du tävlade? Du är ju en person som verkligen lever på hoppet, med tanke på att du förespråkar den positiva psykologin, att utgå från det som fungerar och göra mer av det. Hinder är något vi ska ta oss över.
Det stämmer, hinder är bara något vi ska ta oss förbi. Idag kan jag leva med misstag och rivningar, då mitt motto är att utan misstag: noll utveckling. Så det måste få vara ok att göra fel i strävan att göra rätt. Jag har inte alltid levt upp till det förut, tidigare var jag mer fokuserad på att vara fröken duktig och inte göra fel. När jag var barn fick jag endast uppskattning från mina föräldrar när jag var duktig och skötsam, därför tog det många år att skaka av mig rädslan för att göra fel och misslyckas.

Men hästhoppningen var det, jo, jag tävlade när jag var tonåring, och tyckte att jag att jag var hyfsat duktig på att rida. Men efter gymnasiet tillbringade jag ett år i Tyskland där jag kom snabbt ner på jorden och insåg hur mycket jag hade mycket kvar att lära. Vill man bli bäst krävs så mycket mer träning. En tuff men nyttig läxa att vi aldrig är färdiglärda. Än idag kan jag minnas känslan av den gemenskap, energi och samband som uppstår när man är ett med hästen. Älskar den typen av energi. Fokus på en enda gemensam uppgift – också något jag tagit med i skapandet av min föreläsning om flow och fokus.

Intressant. Jag bara älskar detta med att gå fullt in i ett projekt, uppslukas av tid och rum och se vad som funkar och sedan applicera det i fler områden. Jag upplever att du till stor del är likadan privat som på scenen, stämmer det?
Väldigt nära i alla fall. När någon av mina bästa vänner är med på en föreläsning brukar de säga att de känner igen mig, att jag inte kliver in i någon tydlig scenpersona. Och jag mår som bäst när jag är mig själv, skillnaden är väl att jag på scenen inte visar alla sidor av mig själv. Jag har de senaste åren allt mer vågat dela fler personliga erfarenheter under mina föreläsningar, känner tydligt att jag får en bättre kontakt med publiken då.

Som föreläsare vill jag också bottna i de ämnen jag föreläser om, jag sätter mig in i teori och forskning, men min prestationen på scenen får inte bara handla om fakta. Innehållet måste levereras tillsammans med sanna berättelse som berör, så människor minns. Jag vill också var bra på det jag gör, och då krävs träning, träning och mer träning. Jag drivs av att hela tiden utvecklas, beröra och få fler att minnas och agera. Jag vill våga test, ramla, och sen direkt upp i sadeln igen och göra det lite bättre. Att vara rädd eller orolig är energi som inte riktats mot något vettigt. Därför kastar jag mig ut i mina rädslor och har det senaste året gått på improvisationsteater, stand-up-comedy-helger, fått stöd av talarcoacher och till och med en hypnos-terapeut för att utvecklas och utmana mig själv. Min ambition är att alla som lyssnar ska få med sig någonting. Därför är jag nyfiken på vad som gör att vi minns och vad som gör att vi förändrar våra beteenden. För att sluta där vi började, jo, jag är nog väldigt mycket samma person på och utanför scenen.

Det kan jag intyga, som har sett dig i båda rollerna. Vi stöter alla på våra utmaningar, hur hanterar du framgång och motgång i livet?
Idag fokuserar jag mycket mer på att ta mig an nya utmaningar, än att glädja mig åt framsteg och fira framgångar. Även om det också är viktigt. När jag var yngre var jag mer rädd för att göra fel, idag är jag mer bekväm i det. Visst kan jag fortfarande hänga upp mig på status, men ju mer jag mediterar desto bättre blir jag på att acceptera och omfamna fallen, vilket gör att jag vågar mer.

Klokt tänkt, ingen kan ju gå vid första försöket, vi måste ramla oss till framgång. Du talar ju om detta med att Må och Prestera bra, hur kom du egentligen in på detta med föreläsande och dylikt? Vad var den heliga gralen som kickade igång dig?
Jag pluggade Medie- och Kommunikationsvetenskap i Göteborg, och har jobbat inom näringslivet på globala företag, på snabbväxande konsultbolag i mediebranschen och som skribent, redaktör och med film. När jag var frilansskribent valde jag att sälja in reportage om de ämnen som intresserar mig mest: ofta positiv psykologi, motivation, vad som påverkar vårt fokus och flow med mera.

Jag samlade på mig erfarenhet och kunskap och bollade idéer med nära och kära. En av mina barndomsvänner sa att jag borde föreläsa om motovation. Sagt och gjort, jag satte ihop en föreläsning som handlade om motivation och vad som påverkar vår energi, bjöd in några testgrupper, sen blev det större och större grupperingar. Efter en tid växlade jag över till Storytelling, ett ämne som jag bottnade djupare i. Idag pratar jag även om kreativitet, fokus och flow. Det ena har lett till det andra, ett inte alltför ovanligt sätt att göra det man gör, det sker via det klassiska inhalkandet på bananskalet. I dagarna ska jag föreläsa för 200 ledare om fokus, flow och kreativitet, så det har runnit mycket positivt vatten under broarna sedan starten.

Fascinerande. Hur kom du in på Talarföreningen? Och vad vill du få ut av den?
Jag fick en inbjudan till föreningen av Mia Liljeberg. Den första gången jag mötte medlemmarna i Talarföreningen upplevde jag massor av värme, generositet och nyfikenhet. Alla är villiga att ge hjälp, be om hjälp, stötta helt opretentiöst och det är en gyllene möjlighet för samtliga att bli än bättre och vassare, som yrkesfolk och medmänniskor. Man kan var öppen, stark eller sårbar. Vilken sammanhållning! Jag är inte jätteaktiv själv, men uppskattar alla saker och aktiviteter som föreningen gör. Jag vill fortsätta att delta i de aktiviteter som jag hinner med och bidra på det sätt jag kan, gärna genom kompetensdelning.

Om din lön skulle dimpa ner på kontot varje månad utan något krav på motprestation – vad skulle du fylla dagarna med då?
Jag skulle utveckla fler digitala föreläsningar och utbildningar och göra fler uppdrag utomlands. Och så skulle jag unna mig fler och längre äventyr. Kanske även jobba i krisdrabbade områden, jag fick prova på det som skribent. Vid ett tillfälle fick jag och en fotograf hjälpa Röda Korset kort efter en jordbävning i El Salvador. Det var en väldigt stark upplevelse, få saker har känts så meningsfulla.

Vad hindrar dig från att göra det idag?
Det handlar ju om prioriteringar. Just nu vill jag inte resa fyra dagar i veckan. Jag vill vara hemma en hel del med sonen, nu när han är fortfarande är barn och vill umgås med mig. Han fyller ju tolv i sommar! Ganska snart kommer han att välja vännerna före oss föräldrar, och då kan den tiden växlas mot annat, men idag prioriterar jag tiden med Frank.

Vilken egenskaper eller talanger har du utvecklat den senaste tiden?
Medveten närvaro och matlagning. Nu när vi pratar om det inser jag att de hänger ihop. Förr tyckte jag att matlagning var helt onödigt, men ju mer jag mediterar, desto mer kan jag njuta av att laga mat. En positiv spiral, som så mycket annat i livet. Det vi kan tycker vi är kul, och det vi tycker är kul gör vi allt bättre.

Slutligen, något ytterligare råd du skulle vilja ge läsarna?
Jag är tveksam till råd. Men om man verkligen vill utvecklas som föreläsare så har improvisationsteater, Stand-up och att anlita en talar-coach varit guld värt för mig. Framför allt så har det blivit ännu roligare att föreläsa, jag känner mig tryggare, är bättre på att hantera det oförutsedda. Och så syns det i utvärderingarna att publiken också märker att jag når fram bättre, att jag engagerar, berör och har ökat deras vilja till förändring.

Dessa ord fick avsluta vårt samtal för denna gång. Vi har förstås fått ett glimt av människan Ulrika, både den privata människan och yrkeskvinnan, och ändå har vi vaskat guldkorn rikare än Klondikes strömmar ur henne redan. Vår vänskap började när två själar möttes på en Talarfest för några år sedan, och detta samtal bygger bara på det jag upptäckte då vid bordet – fasiken vilken skön tjej Ulrika är – och hon kan dessutom parkera även i Lindesberg, även om hennes pappa inte tror det…

Vid tangentbordet, Marko Latva-Nevala