Mats Lewan
intervjuar Gabriella Wejlid

Gabriella Wejlid älskar kreativitet

– Kreativiteten är vårt vapen. Istället för att vara starka och snabba och ha vassa tänder, har vi kunnat hitta nya sätt att samarbeta, föreställa oss hot och möjligheter, ta fram lösningar, ur vår fantasi. Det är det som är så otroligt unikt. Det är en av de stora mänskliga egenskaperna, säger Gabriella Wejlid.

Vi träffas en solig sensommardag utanför ett fik i Stockholm. En glad och lugn tjej hinner jag tänka innan vi slår oss ner med varsin kopp te för att prata om Gabriellas bakgrund och liv som författare och talare.

Att kreativitet är hennes stora intresse förstår jag snart, men också vad som driver henne som föreläsare.

– Jag vill att de som lyssnar ska vara mer kreativa. Inse att de är kreativa. Det går alltid att hitta lösningar i stort och smått. Vi har den här fantastiska kreativiteten som är unik för oss människor. Vi kan hitta väldigt spännande lösningar, som är mycket bättre än att fortsätta rakt fram. Varje hinder är en möjlighet att upptäcka något bättre eller roligare. Därför är det så tråkigt att höra när någon säger ”jag är inte kreativ”.

Även kring samhällsförändringar kan man vara kreativ och Gabriella tar klimatet som exempel.

– Nu är vi på väg i en riktning med många saker där vi bara kört på. Det funkar inte att fortsätta på samma linje, snart kör vi över ett stup. Ska vi då fortsätta, eller backa? Utan att se om vi kan vidga blicken? Det finns tusen andra stigar, som vi aldrig provat eller ens tänkt på, menar hon.

Gabriellas intresse för kreativitet har vuxit fram parallellt med en vilja att berätta och skriva böcker. Sin första bok skrev hon redan i tjugoårsåldern, om att välja sällskapsdjur. Men det var när hon träffade en annan föreläsare, Jenny Åkerman, som har ett stort intresse för hjärnan och minnesträning, som fröet till författandet såddes på allvar.

Jenny berättade om hur hon just börjat intressera sig för hur man memorerar ordningen i en kortlek effektivt och på kort tid. De två kom att prata om minnesträning, om kreativitet och om fokus.

– Jag var fascinerad av hjärnan, och av hur kreativiteten är att skapa något ur tomma intet, samtidigt som du behöver fullt fokus för att det ska bli något. Det spännande är att kombinera de här två sakerna. Och jag förstod plötsligt att något som verkar helt omöjligt är möjligt när man förstår hur hjärnan fungerar. ”Det måste vi skriva en bok om!” tänkte jag då, berättar Gabriella.

Tillsammans började Gabriella och Jenny gå igenom forskning om hjärnan för att se hur de kunde använda forskningen och kunskapen konkret, för att hitta metoder som hjälper oss att få bättre minne och bli mer kreativa.

Och det blev inte bara en bok av de två författarna, utan fyra: ”Ja tack, Hjärna”, ”Mer än hjärna”, ”Goda hjärningar” och ”Mycket hjärna”.

Alla är nu slut på förlaget, men Gabriella har just skrivit färdigt manuset till ytterligare en bok som hon hoppas kan komma ut till årsskiftet.

Föreläsandet växte fram i samband med böckerna. Hon började för 15 år sedan med någon föreläsning då och då och kände så småningom att det var kul och givande, och att det gav människor något. Så hon började satsa mer, arbetade på att utvecklas, drog nytta av kurser i improvisationsteater som hon gått tidigare, och de senaste tio åren har hon föreläst på heltid.

Pandemin innebar som för många andra föreläsare ett tvärstopp. Först tänkte Gabriella att det nog skulle lösa sig till hösten, drog ner på utgifterna och ägnade sig åt trädgården. Men hon insåg snart att det inte skulle hålla och började föreläsa digitalt.

Det visade sig då att många som arbetade på distans kände att de tappade kreativitet och var i behov av hjälp.

– Det blev efterfrågat, och det fanns ett stort behov. Efter första halvåret hade jag mer föreläsningar än någonsin. Jag älskade det. Jag kände motstånd, men älskade det och upptäckte att det gick att skapa interaktivitet även digitalt. Och eftersom jag bor på landet så kunde jag, när föreläsningen var klar, stänga ner datorn gå ut i trädgården och njuta, berättar Gabriella.

– Men nu tycker jag att det är kul att komma ut igen. Lite lyxigt, tillägger hon.

Jag frågar vad hon drömmer om och hur hon vill utvecklas. Och upptäcker att hon är osäker på om hon törs svara.

– Jag ser att det är många i föreningen som drömmer om att få föreläsa på de stora scenerna utomlands. Jag drömmer inte om det. Inte ett dugg. Gud vad jobbigt! utbrister hon och skrattar.

– Det känns lite tråkigt att säga det, men jag vill jobba mindre, vara hemma och fixa i trädgården, ha mer tid hemma på landet och njuta.

– Jag tycker om att vara i naturen, och att vara i skärgården. Göra yoga varje morgon, plocka svamp, bada, gärna året om, även vinterbad. Lite segling också. Och mycket resor, mest i Sverige.

– Men vi mår bra av att sträva också. Vi får en belöning av att sträva genom att kroppen producerar dopamin. När vi når målet är belöningen inte lika stor. Jag vill spåna idéer, skriva fler böcker, bygga nya föreläsningar och utbildningar, coacha. Idéer i sig är väldigt kul – att spåna, med andra.

Så hur gör man då för att vara kreativ? Vad ger experten Gabriella Wejlid för snabba tips?

– Ofta när man är på väg att få idéer så tänker man att ”det kommer inte att funka”, ”det är för dyrt”, eller ”det är för svårt”. Men det gäller att inte stoppa idéerna för tidigt. Man kan stanna ändå, associera i olika riktningar. ”Vad skulle hända om…”, ”i alla fall…”, ”vad skulle fördelarna vara…”, bara så man kommer igång.

– Man kan sätta sig ner och få hundra idéer så snabbt som möjligt. Skriva så många ord som möjligt. Få igång flödet. Tillåta sig. Våga. Skriva ner alla idéer man får, om inte annat så för att uppmuntra hjärnan att få idéer.

– Sedan kan man välja att redigera och välja bort, kritisera. Men inte samtidigt! Inte vara kreativ och kritisk samtidigt! Om man tycker att man inte får idéer för att man snabbt ifrågasätter, då tränar man inte hjärnan att fritt utforska olika vägar.

Så, kan man då vara för kreativ?

– Om man tycker att man är för kreativ, kanske det beror på att man saknar något annat. Att man behöver träna på den andra delen, att välja. Vilka idéer ska man genomföra? Att kunna välja bort.

Och Talarföreningen, vad betyder den för dig?

– Det är jättekul att ha kollegor när man jobbar själv, och bor på landet som jag. Roligt att kunna ha diskussioner och utbyte med andra som gör samma sak, som har samma tankar och samma situationer. Och att ta en fika ibland, och följa med i Facebookgruppen.

Till sist – din favoritfilm?

– Harry Potter, för att den är så himla kreativ.