Anna Bergholtz intervjuar Gabriella Fägerlind

Närbild på Gabriella utomhus, grön lummig bakgrund. Gabriella ler och tittar in i kameran. Hon har gråvitt hår, en blå topp, en mörkblå kavaj med mönstersömnad i guld, rosa och vitt och ett halsband av fyrkantiga pärlemobitar i brunröd färg

Hur kan arbetsplatser jobba med mångfald i praktiken?

Vi ses över Zoom. Gabriella Fägerlind sittandes i Uppsala, och jag Anna Bergholtz i Stockholm. Till att börja med blir det en del skratt när vi ska ta bilder. För visst är det allt lite komiskt när Gabriella försöker instruera mig som blind hur jag ska sitta för att synas, samtidigt som hon har världens bry med att dölja pizzavalvet bakom sig. Gabriella är mitt uppe i en flytt och har precis fått tillgång till nya lägenheten, men pizzavalvet är hon inte särskilt förtjust i.

– Nej! Det ska jag snart bygga om, säger hon bestämt och blurrar bakgrundsbilden på Zoom.

Jag har känt till Gabriella i många år. Även stött på henne i olika mångfaldssammanhang och alltid hört mycket gott om henne. Hon är författaren bakom böckerna Mångfald i praktiken och Jämställdhet i praktiken. Böcker som vänder sig till chefer och HR på arbetsplatser. Och som också används som kurslitteratur på högskolor och universitet. Att Gabriella Fägerlind är något av en guru inom frågor som berör mångfald, inkludering och jämställdhet råder det ingen tvekan om. Men först nu får jag äntligen chansen att grotta ner mig lite mer i vem hon är och vad hon gör.

– Jag är uppvuxen i Mariestad som ligger vid Värnens strand i Västergötland. Där tillverkas den godaste glassen, Klings glass.

USA som förändrade allt

År 1989 påbörjade Gabriella sina studier till civilingenjör inom maskinteknik på Chalmers. Färdigutbildad och efter att ha ägnat sig åt forskning inom arbetsorganisation, begav hon sig till USA 1996. Det blev en tid som spelat stor roll för det hon gör idag. Gabriella fick jobb på Sveriges Tekniska Attachéer och uppdraget att bevaka området arbetsorganisation. 1998 gjorde hon en studie om mångfald i arbetslivet i USA. Medan arbetet med jämställdhet i arbetslivet pågått sedan flera decennier, så var mångfald relativt nytt i Sverige.

– Jag intervjuade företag, universitet och delstatsmyndigheter om hur de praktiskt jobbade med mångfald. Det var väldigt intressant. Jag fick möjlighet att prata med både forskare och konsulter om deras erfarenheter. Flera av de jag intervjuade har jag sedan bjudit hit till Sverige för att hålla föredrag på konferenser eller hos kunder.

Mångfald är brett. Det handlar om demografiska olikheter, skillnader i funktion, kön, könsidentitet och könsuttryck, ålder, sexuell läggning, religion med mera. Men det rör även kognitiva olikheter – att vi tar med oss olika kunskap, erfarenheter och perspektiv till en arbetsplats. Mångfald och inkludering i arbetslivet handlar om att ta tillvara på och använda just detta, och dessutom alla de resurser som finns i samhället. Genom att arbeta med mångfald och inkludering finns mycket att vinna. Som exempelvis bättre problemlösning, mer välunderbyggda beslut, mer kreativitet, bättre och mer relevanta produkter och tjänster.

– Men detta händer inte automatiskt, utan man måste arbeta för det. För att lyckas behöver arbetsplatsens kultur vara inkluderande, och processer och rutiner vara icke-diskriminerande och inkluderande.

Gabriella står vid sidan av en storbilds-TV som visar en power point-bild med 13 inkluderande beteenden. Gabriella ler och tittar åt sidan på någon som står utanför bilden. Gabriella ha gråvitt hår, fyrkantiga stora stålbågade glasögon och är klädd i en lång småblommig skjortklänning i blått, rosa och vitt. I förgrunden syns en uppfälld laptop, papper och postit-lappar.25 år i mångfaldsbranschen

När Gabriella kom tillbaka till Sverige i slutet av 1998 hade hon med sig unik och efterfrågad kunskap om mångfald. Det öppnade många dörrar och gav intressanta kontakter. 1999 startade hon sitt företag som mångfald- och jämställdhetskonsult. Året därpå var hon med i den statliga utredningen ”Alla lika olika” och skrev en av expertbilagorna. Sedan har det rullat på, och Gabriella firar snart 25 år i branschen. Hur känns det? undrar jag.

– Det känns kul! Att få fördjupa sig och kontinuerligt utveckla sin kunskap inom det här omfattande och mångfacetterade området och få bygga på sina tidigare erfarenheter. Det är intressant att följa utvecklingen på arbetsplatser i Sverige och vad som händer i andra länder.

Gabriella har alltid jobbat praktiskt med frågorna och både inom näringslivet, myndigheter, universitet och kommuner. Föreläsandet har varit en stor del av det hon gör, och interaktion med deltagarna är viktigt. Hon jobbar med rådgivning och har också tagit fram en diskussionskortlek som sätter fokus på den egna verksamheten.

– Det är i samtalet arbetskamrater emellan som det händer något. Man får insikter som kan ge upphov till förändring. Hur tar vi tillvara på olikheter hos oss? Hur behandlar vi varandra? Vad gör vi och vad gör vi inte?

För Gabriella har det alltid känts självklart att man ska få samma chans och möjligheter oavsett vem man är. Att alla ska bli rättvist behandlade, och att man inte ska behöva bli bedömd och instoppad i ett fack för att man är på ett särskilt sätt. Själv har hon erfarenhet av att vara en av få kvinnor på en mansdominerad teknisk utbildning. Något som hon menar har gett både för- och nackdelar. Men oavsett om man tillhör en minoritet eller inte tror hon att alla kan känna igen sig i känslan av att exkluderas.

– Jag tror att vi alla har varit med om situationer där vi inte har inkluderats. Kanske inte blivit lyssnade på eller inte fått säga vår mening, och därmed inte kommit till vår rätt. Det blir ju ett väldigt slöseri om vi har det så på våra arbetsplatser. Det påverkar ju också trivsel, engagemang och prestation. I förlängningen även arbetsplatsens resultat.

Det finns helt klart mycket man kan göra för att ta tillvara på den mångfald som finns. Inkluderande kultur, inkluderande ledarskap och inkluderande beteenden är avgörande för att lyckas. När Gabriella föreläser går hon bland annat igenom tretton inkluderande beteenden som deltagarna sedan får diskutera och reflektera kring. Jag undrar hur frågorna förändrats under den långa tid som Gabriella arbetat med jämställdhet och mångfald.

– Man pratar betydligt mer om frågorna idag. Samtidigt blir jag förvånad att kunskap om jämställdhet och mångfald inte är mer allmänt spridd bland chefer och andra på arbetsplatser. Jag måste fortfarande gå igenom sådant jag gjorde för tjugofem år sedan.

Stress, ett ökat tempo och knappa resurser på arbetsplatser är idag en utmaning som går emot mångfald och inkludering. Risken finns att det leder till att vi inte har tid att lyssna och ta in olikheter, men Gabriella ser ändå ljust på framtiden. Hon märker ofta att deltagarna överraskas under hennes föreläsningar. Flera tycks komma dit med föreställningen om att mångfald och jämställdhet är svårt och tråkigt, men går därifrån glada och inspirerade.

Föreläsaryrket och Talarföreningen

Vad tycker du om att föreläsa? Frågar jag.

– Det är kul och inspirerande. Jag lär mig själv så mycket genom att möta olika människor från olika organisationer.

Har du något roligt föreläsarminne att dela med dig av?

– Ja många, men en favorit var när jag skulle föreläsa direkt efter lunch. Det skulle vara fika ca 14. Men redan kl. 13 när jag gick på scen ställdes en tårta fram precis vid sidan om mig, väl synlig för alla. Det var en utmaning att tävla om uppmärksamheten med tårtan, i alla fall inledningsvis.

Fastän Gabriella har lång erfarenhet av att föreläsa har hon endast varit medlem i Talarföreningen i ett par år. Det var vännen och kollegan Hanna Gerdes som tipsade henne om att gå med. Hanna är jurist och arbetar med mänskliga rättigheter och samarbetar med Gabriella.

– Jag är så nöjd med mitt medlemskap! Alla delar generöst med sig av allt från tips om hur man kan lägga upp sin föreläsning till teknik och annat. Dessutom är det skönt att kunna dela både framgångar och problem med andra i samma bransch som vet hur det är.

13 maraton

Det är dags att avrunda vårt samtal. Men innan vi avslutar ber jag Gabriella berätta om vad hon gör när hon inte arbetar.

– Jag gillar att springa och gärna långt. Det är som en ventil för stress och som får mig att må bra.

Hon har sprungit 13 maraton och hoppas på att det blir fler. Annars tycker Gabriella om att umgås med familj och vänner, läsa böcker, gå på konserter och dessutom att bygga – något jag anade när vi började vårt samtal om ett ”fult” pizzavalv.

– Ja, skrattar hon. Det ska bort! Och jag kan riktigt höra hur det kliar i hennes fingrar att få sätta igång med kommande byggprojekt.

En tvådelad bild med närbilder på Anna till vänster och Gabriella till höger. Anna ler, har en ljusrosa topp, bakåtstruket hår i en tofs, ett svart headset med stora hörlurar och en liten mick. I bakgrund syns en gråspräcklig vägg, en dörröppning och en vit vägg. Gabriella ler, har små runda stålbågade glasögon, gråvitt hår, svart topp. Bakgrunden är blurrad, till vänster anas ett valv och till höger ett fönster.